*Kärleksdravel...
2009-11-28 @ 00:30:56
OK, nu har jag sett lite romantiskt dravel på tv, ätit lite chips och funderat över livet.
I förra inlägget jag skrev lät det som att jag inte varit lycklig tidigare.
Självklart har jag varit det, jag trivs med mitt liv, min underbara dotter och min underbara sambo. Men något har hänt. Jag känner mig nykär, jag har en känsla jag inte kan skaka av mig, jag vill inte skaka av mig den. Men det är obehagligt för jag har inte känt såhär på väldigt länge. Som ni vet så har mycket hänt. Jag har slagit mig fram genom mörker och nu ser jag inte bara ljuset längst fram i tunneln, jag är omringad av det. Vårat förhållande är tillbaka där vi började. Vi skrattar. Vi har planer för framtiden, planer för oss och planer för huset.
Lilja är det underbaraste jag någonsin varit med om. Kärleken till henne är fortfarande obegriplig. Så stark att jag ibland tror jag ska vakna upp och allt bara varit en dröm. Men där är hon, hon roar mig dagligen med sina upptåg, varje dag något nytt. Hela flickan utstrålar glädje och kärlek.
Hon är perfektion i en liten kropp med det största hjärta som går att finna.
Jag har så länge levt med mörker i hjärtat att jag glömt hur det SKA kännas. Så nu har jag svårt att placera känslan. Kärleken till Larne är enorm. Jag var rädd att den var förlorad, men skam den som ger sig. Kärlek är ingen dans på rosor, det krävs hårt arbete och stort tålamod. Man kanske önskar att man vore nykär hela tiden, men sanningen är ju den att den första förälskensen lägger sig ganska snart och vardagen kommer med sina gråa trista kappa. Då är det lätt att tappa hoppet.
Så vad gör man då med kroppen när den bara vill skrika? Skrika av lycka, glädje och ömhet.
Jo, man följer biologin och kommer ännu närmare varandra. Den känslan är ny för mig. Det är härligt och häftigt. Jag går omkring med ett ständigt pirr någonstans i kroppen. Det pirrar längst ner i maggropen mest hela tiden och jag kan inte få nog av min sambo.
Kärlek är inte alltid vad du känner, utan vad du är beredd att göra för att känna den...
Permalink En dag som alla andra.. Kommentarer (2) Trackbacks ()