Här, nu och då..

Så har då dagen kommit som jag aldrig trodde skulle komma...

Jag känner mig som en ny kvinna. Pånyttfödd eller bara ny?! Det känns som att jag kan andas helst plötsligt. Demonerna har flytt sin kos. Jag antar att jag jagat bort dem med en stor dos envishet och beslutsamhet. Det har funnits så många "hinder" som jag velat ta mig förbi. Som jag faktsit har, de senaste veckorna-månaderna.
Jag gick med darriga, men bestämda steg in i fighten med mig själv, med honom och med henne. Jag våndades, jag grät och jag var beredd att ge upp. Men någonstans mitt i allt så vände det. Jag vet inte hur, men helt plötsligt har jag funnit en vän. En vän som jag trivs jättebra med. Det känns märkligt, fruktansvärt kul. Jag känner att jag kan börja vara mig själv igen..





Saker o ting kommer aldrig att glömmas bort. Det finns fortfarande kvar. Men jag har inte längre klumpen i magen eller demonerna (dessa demoner) på ryggen hela tiden.  Jag blir inte längre ledsen så fort jag tänker tillbaka på vad som hänt. Jag känner inte att jag måste älta det gamla längre. Nu kan jag istället blicka framåt.
Det mina vänner, det var längesen..

Stay fresh!

Permalink En dag som alla andra.. Kommentarer (1) Trackbacks ()