Här, nu och då..

Vi har haft en otroligt skön semester. En massa flänga runt för att hinna träffa alla innan vi skulle hem. Men ändå, skönt. Eftersom vi var iväg en längre sväng än vi brukar den här gången så har vi umgåtts mer med familjen. Pussat,lekt  och kramat på Liljas kusiner. Knytt band  på något sätt. Hur som haver var det oerhört jobbigt att åka därifrån. Fick en blomma och puss av Tuva innan vi sa hejdå, mitt hjärta smälte. Tilda, sötaste lilla leendet man kan tänka sig. Lilla Simone med sitt eldröda hår och världens längsta ögonfransar. Hur kan man inte gråta när jag vet att det är flera, flera månader tills jag får träffa dom igen. Detsamma gäller förstås alla de vuxna också. Alla lika gulliga och rara.
På väg till flygplatsen förstod  jag varför det kändes så jobbigt. Jag insåg att jag inte lämnade svärfar, svärmor, svärmor, farbröder och liljas kusiner.
Jag lämnade en del av hjärtat, en del av min familj..

Permalink En dag som alla andra.. Kommentarer (0) Trackbacks ()