Här, nu och då..

Följande inlägg är naket, ärligt och personligt. Vissa rader är inget nytt för vissa. Men en del av inlägget kan kännas stötande. En del har jag aldrig yttrat mig om tidigare, inte ens min familj. Inte ens till Larne. Det här är mitt sätt att berbeta. min blogg kommer från o med nu att fungera som min ventil. Självklart kommer liljas inlägg få vara kvar.
Om någon känner avsky mot vad jag skriver, håll gärna sådana kommentarer för er själva, Det hä är nog jobbigt ändå.
Tack.
Och förlåt..

Jag tror inte att jag har levt ett speciellt svårare liv än någon annan. Visst har jag fått mina törnar både här o där. Men jag kan oftast prata om mina problem o snabbt gå vidare. En av mina bästa egenskaper.
Dock sitter vissa händelser kvar, känslor som klöser sig fast någonstans på ryggen. Ibland, då o då, så kryper dom fram över skuldran och jag kan se i ögonvrån. Se tillbaka..
Senaste åren har verkligen satt sina spår. Känslomässigt har jag gått igenom mycket som jag aldrig tagit tag i. Inte hunnit bearbeta. Nej, jag går inte omkring och mår dåligt. Det gör jag aldrig. Jag ser det som anfall. Känslorna kan skölja som en våg över mig och under några timmar, en kväll mår jag piss och gråter. Men det går över.
Först kunde jag inte bli med barn, så det blev utredning. Där visade det sig att jag har PCO och en tumör på hypofysen. Tiden som följde innebar mediciner, läkarbesök, provtagningar, neg. gravtest ,röntgen eller andra undersökningar varje vecka. Fysiskt o psykist påfrestande för både mig o Larne. När jag äntligen blev gravid, efter ca 2 år, var min stora önskan att få amma. Jag åt medicin tills hon föddes. Men med. gjorde att jag hade mjölk till ett helt dagis. Så ammningen kom aldrig igång pga. 4 rejäla mjölkstockningar på 4  veckor. 40 graders feber och bröst stora o hårda som medicinbollar. Inte kul. Så jag tog beslutet att sluta. Det var ett jobbigt beslut, eftersom jag tycker att ammning är något magiskt som mor o barn har tillsammans. Men men. 
För ca 1½ år sen, hände det där som ni kunnat läsa om i tidigare inlägg. Självklart inget som man kommer över på en handvändning. Men vi bestämde oss för att fortsätta, strax efter blev lillan till.
40 veckors graviditet där ca 30 v präglades av depression. Lite upp o ner, lite hit o dit. Hade tankar om mina nära o kära som jag inte vill komma ihåg. Jag kunde komma på mig själv med att ligga och fundera på hur jag kunde få missfall, bara för att slippa må dåligt. Jag ville sparka o slå på magen. Att komma ihåg och kunna känna känslan av att planera sitt barns död, är inget att rekommendera. Lyckligtvis kom jag till sans innan tanke blev till handling. Jag är säker på att jag inte skulle gjort något ändå, samtidigt älskade jag lilla grodan i magen från dag ett. Det här är något som verkligen kramar livet ur hjärtat. Varje gång jag ser på Lilja, varje gång hon skrattar och ler mot mig, blir jag påmind om vad/hur jag en gång känt.
Värsta perioden var när det blev strejk på jobbet. Vi skulle gå någon annanstans och jobba. För mig, att lämna ett av mina fast punkter, blev droppen. Jag misskötte mitt jobb. det är jag fullt medveten om. Jag grät varje dag jag gick till jobbet, jag grät på toa och jag grät när jag gick hem. Pust! Vill tacka alla arb. kamrater för erat stöd före o under graviditeten.

Det finns mycket jag o Larne har att arbeta med. Som ni kanske förstår. Men vi har kommit långt, vi har gjort det jättebra. Du, har gjort det jättebra.
Alla mina känslor har blockerat en stor del av ett förhållande. Nämligen min lust, ja ni förstår vilken. ett stor problem som nöter hårt i en relation. Men vi är starka, vi kommer dit!

 Har insett en sak idag. Något jag måste göra. Håller det för mig själv ett tag. Men jag tror att detta kan vara ett slut på något gammalt.

---

Hela huset ser ut som om en bomb slagit ner mitt i. Hur kommer det sig. Jag som storstädade för ett litet tag sen, nu är det mer skit i hörnen än någonsin. Helt otroligt. det värsta är att jag vet att skulle jag bara få tummen ur, så skulle det ta max en timme att få ordning. det är mest kläder och annat tjafs, som reklam som ligger utspralat överallt. Skulle även behöva skura upp i litens rum. Alla lister och dyl. ser mindre roliga ut.

Har legat på latsidan hela dagen. Största ansträngningen som gjorts idag är att jag gått över till grannen och rökt en cigg. shit, vilken energi jag har!

Permalink En dag som alla andra.. Kommentarer (4) Trackbacks ()