Här, nu och då..

Laddade i två veckor för fest. Alla hade skaffat barnvakt och vi kunde umgås som vanliga människor, inte bara föräldrar. En planerad fest med middag, fotbollstittande och sing-star, massa vänner och allmänt kul. Natten till den otroliga dagen kände jag hur förkylningen smög sig på. Host och asnor hela natten. Mådde som en överkörd kyckling på morgon. Inte nog med det, så hnner jag knappt kliva upp ur sängen innan jag upptäcker att jag fått mens också. Måånga ramsor hördes utanför toadörren kan jag lova. Dom som känner mig vet att jag knappt kan röra mig första dagarna. Jag blir totalt tömd på hela förrådet av blod och blir jättetrött. Men,laddad som jag var så skulle inget stoppa mig.
Vi hade jättetrevligt! Vi sjöng och golade. Ingen skönsång precis, den ena värre förkyld än den andra. Så med torra halsar, hostattacker och asgarv så skulle vi nog inte platsa i IDOL. Men som sagt, kul hade vi. Jag o Larne drack otroliga mängder alkohol, mer än vad jag brukar klara av, speciellt den tiden i månaden. Men nope, nada, inget. Vi hade roligt, men inte ens lite berusad. Ingen skön kittling i kinderna ens en gång. Så vi var inte helelr det minsta bakis dagen efter. Det är ju iofs väldigt skönt.

Men resultatet är att jag fortfarande är partysugen...

Permalink En dag som alla andra.. Kommentarer (0) Trackbacks ()