Först o främst.. Liten har ju tagit sina första steg. Det gick av bara farten, jag tror inte hon ens förstod vad som hände själv. Men gick, det gjorde hon. Det märktes under dagen att något skulle hända, för helt plötsligt började hon vilja gå med att bara hålla i en hand. Det har hon vägrat tidigare. Plötsligt så kunde man släppa henne och hon gick några steg. Lyckades få på film några korta små osäkra tripp..
Nästa grej är att Lilja har börjat om att äta. Hon som nästan bara ätit välling senaste 1-2 månaderna har nu börjat äta ordentligt. Jag blir lika glad varje gång jag ser att tallriken är tom och hon vill ha mer att äta. Vilken lycka! Jag är glad att jag inte lyssnade på barnmorskan och lyssnade på mig själv istället. Bm tyckte att vi skulle vägra henne välling och låta henne vara hungrig tills det var mat nästa gång. Hon menade på att annars skulle Lilja lära sig att "äter jag inte maten så får jag välling istället". Vi provade en dag, sen bestämde jag mig för att det inte var hur JAG ville hantera det. Hon har fått äta sin välling och smakat den lilla mat hon ville ha. Har inte försökt tvinga i henne, utan hon har fått en tallrik med egen mat och fått peta och leka bäst hon velat. min åsikt är att matttid ska vara något positivt, något hon ska vilja vara med vid. Så nu sitter hon med sked och fingrar och bara slevar in all mat hon kan få. Jag är så nöjd. Ibland är inte vad böcker och bm säger rätt. Som mamma måste man lyssna till sitt eget hjärta.
I mars började Lilja säga mammamam och pappapapa. Efter ett tag utvecklades det och hon kunde forma orden lite bättre. Snart så slutade hon helt att använda ordet mamma. Istället har vi bara hört pappa i 2 månader. Under juni så var det mamma som gällde igen, men bara när hon var riktigt ledsen. Nu, nu hör man både och. Det är så mysigt att höra det lilla ordet när hon kryper omkring och söker en. Efterlängtat!
Igår grillade vi lite och satt ute och åt. Lilja åt glass och lekte med sin pappa. I många småbarnshem finns en spegel från góboken, en mjuk triangel. Larne satte den på huvudet och det tyckte liten var hysteriskt roligt. Lilja garvade och vi andra garvade. Går ju inte riktigt att förklara. Man måste nog ha varit med. Men roligt var det iaf. Hon försökte pilla och klura för att även hon skulle rymmas i triangeln. jag visar lite bilder så kanske ni får ett humm =)
-Men...
-Haha, vad du är tokig pappa..
-Får jag se, får jag se..
-Pickabooo!
-Hur tar man sig in?
-Aha, det var ju inga problem!
Lilla sockret älskar glass. På glassbilen finns det att köpa spökisar, små små isglassar. Jättegoda, nästan lite sorbetaktigt över dom. Hursomhaver. Jättebra storlek till små barn. Lilja äter dessa med omsorg och kärlek. Väldigt lite slisk o slask. Hon fullkomligt skriker när man tar fram en åt henne.
För er föräldrar som inte är rädd för att ge barnen lite socker då o då kan jag verkligen rekomendera dessa. Jag tar mig gärna en då o då. Just nu faktist!
(tänkte slänga in en fånig bild på mig själv o glassen, men när jag såg bilden ändrade jag mig )Mina två sambos, samboar, sambon..? Hmm, mina sambos är för tillfället ute och fiskar. Kanske drar dom hem middag för morgondagen. Medan jag sitter här o tittar ut så inser jag att det faktsit är ganska mörkt ute. Inte mörkt mörkt, men sådär så att det märks att snart är hösten här. Myysigt. Då måste jag börja ladda med massa ljus igen.
Jag längtar efter lite tända ljus på altanen. En kopp te. Tjock polotröja och filt runt benen. En kortlek.
Det blir grejer det!
Permalink En dag som alla andra.. Kommentarer (4) Trackbacks ()
